Första natten avklarad

Hon somnade i natt innan 12. Sen har hon vaknat några gånger under natten säger hon. Mitt snarkande hade förstås stört henne.

Nu är hon theralenbakis och ligger i sängen och degar. Är yr i huvudet och mår illa. 

I morse tog de blodtryck på henne och det var oroväckande lågt 80/44. Puls 49. Vi får se vad det får för konsekvenser. Antagligen träningsförbud och då kommer det ta hus i helsicke. 

Dagen D

Idag halv 2 ska vi vara i Malmö. Så jävla nervös för att vi inte kommer dit. Att hon tvärvänder

Svår nattpanik igen

Helt okej dag igår. Avslutning av innebandysäsongen med 2 mål och en 4:e plats i skytteligan för hela serien. Kvällen också bra, men vid 2 vaknade jag av hysterisk gråt. Pojkvännen sov över men jag gick upp ändå. Hon var helt borta och bara låg och vred sig i panik lilla hjärtat. Stackars henne! Varken jag eller han fick kontakt med henne överhuvudtaget. Till slut förstod vi att hon ville vara i fred så vi gick ut i vardagsrummet och pratade. Han är jätteorolig förstås och tycker det är jobbigt att inte kunna hjälpa henne. Han vill att hon Ska säga varför hon mår dåligt men det kan hon inte. Så klart är hon överstessad över morgondagens inläggning. Det är huvudorsaken. Jag är också livrädd, mest för hur det ska gå och om hon kommer trivas. Det är jobbigt när man sätter allt hopp till detta. Vi ska vara där i morgon klockan halv 2. Håll tummarna!!

Ångrat sig igen

Vägrar gå upp ur sängen och är sur

Nattgråt

Klockan är halv 5. För en halvtimma sen vaknade jag av gråt, hjärtskärande gråt. Gick upp men såg att M var hos henne. Äntligen har han förstått. Härligt mitt i allt elände. Vi vet inte vad som rör sig i hennes huvud den här gången heller. Är det oro för inläggning? Bråk med pojkvän? Eller gråt för allt är skit? Spelar egentligen ingen roll varför. Man vill ju bara kunna hjälpa, men det kan vi inte. Det känns hårt, att inte kunna ta en del av hennes börda och bara slänga bort. Lätta på tyngden och ge hopp till denna underbara unge. Jag älskar henne så det värker i mig. 

En dag av övertalande

Mycket seg dotter att väcka idag, fick inte upp henne förrän halv 2. Hon kände sig seg och konstig. Hade drömt obehagligt sa hon. Vi åt thaimat till lunch och lax till kvällsmat. 

Hade tänkt börja prata med henne om inläggningen men hon slog bakut, sen kom mannen hem och var sjukt otajmad i en kommentar, sen var det kört. Jag åkte och solade och försökte prata med henne igen, då sa hon att hon tyckte jag blev sur om hon inte sa ja. Jag förklarade igen varför jag blir sån. Hemma ringde Eva från behandlingen och undrade hur det gick. Jag ställde några frågor till henne som T hade gällande tid man ska vara där på måndagar, om man måste gå på massage osv. Jag frågade en del om sömnen också och hon sa att T kunde få något att sova på. Dessa svar lugnade T och senare på kvällen sa hon okej, även om det inte var med eftettryck. Nu ska vi vara där halv 2 på måndag. Det fixar vi. Nu jävlar!!!

Vi har börjat planera en resa i maj, T och jag plus ev pojkvännen. Har hittat billigt till Sardinien. Ser helt underbart ut! Tänk ett miljöombyte så skönt det vore!!

Det var en upplevelse

Go unge som vaknade. Kändes skönt att märka att hon var okej. Vi hämtade upp pappa och pojkvän på vägen till Malmö. Spänd stämning men ändå under kontroll på vägen dit. Väl framme stod buptanterna och väntade utanför dörren. Vi hälsade men inte T. På mötet var 3 läkare, 1 psykolog, 2 sjuksköterskor, 1 kurator och våra 2 buptanter. Sjukt mycket folk.

Psykologen höll i mötet och han berättade om remissen och att frågeställningen var bipolär, adhd. Buptsnterna berättade om vårt år osv. Jag och M fick ge vår syn och T bjöds in att prata, något hon inte var så sugen på. En bit in i mötet fick hon flipp och skällde hejvillt på buptanterna och oss. Det kändes som att allt gick åt skogen. Dock fick psykologen in någon poäng. Sa till henne att nu har du varit sjuk i över ett år. Vad har du att förlora på att prova att bli inlagd och få medicin som funkar?! Hon har fått till i morgon för att bestämma sig om hon vill ha sim plats på måndag. I bilen på hemvägen lät det som  hon tänkte gå med på det. Pojkvännen sa till mig att hon går med på det. Hoppas hoppas han har rätt!!!!