Länge sen sist

Bara för det varit länge sedan jag sist uppdaterade betyder det tyvärr inte att allt varit lugn och ro, snarare tvärtom. Ska jag ge mig på en resumé på som hänt mån tro?

I

Skrivande stund sitter jag i bäckmörker nere vid havet på en bänk.

Anledningen till att jag gör det är att jag var tvungen att cykla hemifrån efter att ha blivit utskälld av T. Vi hann att plugga till ett prov i 5 minuter innan jag fick mina fiskar varma och fått höra både det ena och det andra om vilken idiot jag är. Detta  är vardagsmat egentligen men idag pallade jag inte mer.

Hon har gått i skolan i 6 veckor, har 60% närvaro. 

Hon fick körtelfeber igen veckan innan skolan började, men vi har bara vetat det i 2 veckor. Hon har med andra ord varit och är jättesjuk. Denna sjukdom gör att det är svårt att avgöra hur hon egentligen mår i sin depression. Man blir deppig av körtelfeber. Det som tillkommit är hennes ilska och aggressivitet där hon tappat konceptet helt 3-4 gånger och slagit sönder böcker och tavlor här hemma. Fruktansvärda utbrott som även kostat en iPhone. 

Hon bråkar konstant med pojkvännen.

Hon är elak mot mig

Hon klarar inga motgångar

Hon kräks en hel del. Jobbigt för henne att inte kunna träna.

Inga nya beslut om mediciner har fattats pga hon är så sjuk och det är svår att avgöra vad som sjukdomen orsakar och vad spm är depression

Det är jävligt synd om henne men hon är inte lätt att älska. 

Fortsatt deppighet

Helgen fortsatte darrigt. Hon är låg och trött men bestämde sig för att åka på fest till Sandhammaren i lördags. Jag förstod hon tänkte dricka och förklarade för henne hur olämpligt jag tyckte det var. Att jag var orolig. Hon lovade vara försiktig. Det var dålig täckning och det var nog en ovanligt rolig fest. Hon sov hos en komps. Dock meddelade hon sig inte som vi bestämt. Jag skulle ju åkt och hämta henne. Så det fick bli en utskällning dagen därpå.

Fortsatt strul med pojkvän som tycker hon är tråkig just nu när hon mår dåligt. Hon förstör hans semester. Hårda ord:(

Vi har varit och tagit nytt litiumprov idag. Ringer Andres vikarie i morgon och kollar hur det ligger samt avbokar tiderna vi fått med henne de närmsta två veckorna. T vill inte ha någon annan läkare och hon får bestämma det. Vi får ta det på telefon istället. 

Hon har glömt tablettena ikväll. Inte bra

Jobbig dag

Idag så har det varit en tuff dag för min lilla unge. Det började på morgonen med att läkaren ringde och sa att litiumet var upp i 1.0, alltså 0,2 högre än förra veckan. Det är inte bra, alldeles för högt så det finns förgiftningsrisk. Hon måste dricka mycket för att spä ut nivåerna. Det kan mam inte säga till henne. Tro inte att hon dricker mer för det. Då kan hon ju bli tjock. Hon har haft en dag då hon bara har legat i sängen. Det är nog tyvärr det enda rätta så medicinen går ur kroppen. Hon är just nu i kemisk obalans och superdeppig och låg. Pojkvännen ställer till med mer skada än nytta. Just nu är jag besviken på honom.

Fick henne och äta lite pasta men hörde att hon spydde nyss

Aldrig mer ssripreparat

En vecka har gått sedan höjningen av ssri till 10 mg. Tyvärr hade hon blivit sämre igen. Superdupertrött, gäspar och sover. Enorm huvudvärk och mycket negativa känslor. Deppig. Det som för 2 veckor sedan var 12 poäng på madras, var nu 19 poäng. Nästan en fördubbling av hur hon mår. Inte alls bra. Därför fick hon omedelbart sluta med dessa tabletter och ska bara fortsätta med litiumet ett par veckor. Han trodde de negativa effekterna skulle sluta om ett par tre dagar. Hon var arg på mig och skällde. Sa att jag frös ut henne när hon inte åt i Stocholm. Anklagade mig för att aldrig be om förlåt. Ja, samma gamla visa var tillbaka igen helt enkelt. Våra två första dagar var jättebra i Stockholm men sen började hon strula med maten. Då blir jag direkt låg och konstig. Jag kan bara inte rå för det. Hon klarar inte det, när jag blir sån för då tycker hon jag är arg.

Så där sitter man med en läkare som man respekterar och liknar en idiot. Hoppas att han kan sålla och inte tro att hennes uppfattning alltid är 100%. Nu ska han ha semester i 2 veckor och vi ska träffa en annan läkare. Han tyckte det var superviktigt med tanke på hennes nuvarande mående. 

Frågan är nu varför hon inte tål ssri? Är vi tillbaka på bipolärspåret? Kan vara så. Men först måste vi få upp henne så att hennes liv fungerar innan vi går vidare och utreder säger han. 

Nytt möte Lund

Idag har vi varit i Lund och träffat läkaren. Förstoppningen var mycket bättre, skönt! Vikt 45,2. Han pratade mycket med henne om att det var alldeles för lite till hennes längd och att hon har tur att inte mensen har slutat. Att de flesta som tom väger en hel del mer brukar sluta få mens. Hon tog det bra.

Nu ökar vi den antidepressiva till 10 mg. Han märkte att hon var tröttare och mer avtrubbad, men menar att den inte kickat in ännu. Vi litar på det.

8 dagar på antidepressiv och ny uvi

Vi har åkt på en sommarförkylning och med värmerekord så är det tröttsamt just nu. Under helgen vidtog hennes obehagskänslor när hon kissade så i måndags var vi hos läkaren igen. Ny antibiotika. Dock är jag lite orolig att det är den antidepressiva som gör att hon känner så.

I tisdags nytt blodprov och träffa läkaren i morgon. Hon var hemma från sommarjobbet i måndags och tisdags men gick idag. Nu bara 2 dagar kvar med jobb. Hon fixade det i alla fall :)

3 dagar med antidepressiv

Idag har hon jobbat 9 timmar med att sälja jordgubbar. Imponerande!! Vädret fortsätter att vara underbart. Nu är hon med pojkvännen på Sjöbo marknad. Jag är helt ensam hemma och ligger utför och lyssnar på musik. Härligt!!!

Andre skulle ringa vid 4 men han ringde inte förrän vid 7. Vilka tider han har. Han ville veta om vi märkt något på T med den nya medicinen, men det tycker vi inte. Det är det bästa resultatet. Förra gången utan litium i kroppen reagerade hon på en tablett. Blir hon för uppåt är det inte heller bra, då tyder det på bipoläritet trots allt. Han sa också att han tyckte T var så fin och varför hon förändrats så. Jag berömde dem och sa att de har stor del i det plus att Ystad är inkompetenta och inte visar någon riktig omtanke. T är känslig för sånt.  Hon säger själv att hon inte känt förtroende för dom. Vi pratade vidare om att snart är det dags att utmana anorexian, att det är nästa steg.