Andre skulle ringa vid 4 men han ringde inte förrän vid 7. Vilka tider han har. Han ville veta om vi märkt något på T med den nya medicinen, men det tycker vi inte. Det är det bästa resultatet. Förra gången utan litium i kroppen reagerade hon på en tablett. Blir hon för uppåt är det inte heller bra, då tyder det på bipoläritet trots allt. Han sa också att han tyckte T var så fin och varför hon förändrats så. Jag berömde dem och sa att de har stor del i det plus att Ystad är inkompetenta och inte visar någon riktig omtanke. T är känslig för sånt. Hon säger själv att hon inte känt förtroende för dom. Vi pratade vidare om att snart är det dags att utmana anorexian, att det är nästa steg.
Här skriver jag av mig eftersom att vårt liv är ganska tufft just nu. Vår dotter lider av psykisk ohälsa sedan drygt två år. Hon har anorexia, depression, dyslexi och är eventuellt bipolär. Att vara mamma till ett barn som mår psykiskt dåligt är tufft på många sätt, man ska finnas, stötta och vara stark eftersom ens barn betyder allt. Jag klarar det för det mesta, men inte alltid. jag är inte heller mer än människa. Läs gärna och lämna gärna en kommentar om du har lust!
fredag 18 juli 2014
3 dagar med antidepressiv
Idag har hon jobbat 9 timmar med att sälja jordgubbar. Imponerande!! Vädret fortsätter att vara underbart. Nu är hon med pojkvännen på Sjöbo marknad. Jag är helt ensam hemma och ligger utför och lyssnar på musik. Härligt!!!
Etiketter:
Bup,
depression,
Lund,
ätstörningsklinik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar