Besökpstoppen

Besökstoppen

söndag 21 september 2014

Länge sen sist

Bara för det varit länge sedan jag sist uppdaterade betyder det tyvärr inte att allt varit lugn och ro, snarare tvärtom. Ska jag ge mig på en resumé på som hänt mån tro?
I
Skrivande stund sitter jag i bäckmörker nere vid havet på en bänk.

Anledningen till att jag gör det är att jag var tvungen att cykla hemifrån efter att ha blivit utskälld av T. Vi hann att plugga till ett prov i 5 minuter innan jag fick mina fiskar varma och fått höra både det ena och det andra om vilken idiot jag är. Detta  är vardagsmat egentligen men idag pallade jag inte mer.

Hon har gått i skolan i 6 veckor, har 60% närvaro. 
Hon fick körtelfeber igen veckan innan skolan började, men vi har bara vetat det i 2 veckor. Hon har med andra ord varit och är jättesjuk. Denna sjukdom gör att det är svårt att avgöra hur hon egentligen mår i sin depression. Man blir deppig av körtelfeber. Det som tillkommit är hennes ilska och aggressivitet där hon tappat konceptet helt 3-4 gånger och slagit sönder böcker och tavlor här hemma. Fruktansvärda utbrott som även kostat en iPhone. 
Hon bråkar konstant med pojkvännen.
Hon är elak mot mig
Hon klarar inga motgångar
Hon kräks en hel del. Jobbigt för henne att inte kunna träna.
Inga nya beslut om mediciner har fattats pga hon är så sjuk och det är svår att avgöra vad som sjukdomen orsakar och vad spm är depression
Det är jävligt synd om henne men hon är inte lätt att älska. 

3 kommentarer:

  1. Hej.Fortsätter läsa din blogg lite i taget,det slår mig återigen så lika våra döttrar är i sin ätstörning.Mycket kan vara likt om man har anorexia,men inte allt.Våra döttrar är väldigt lika i sitt humör,varit mycket tuffa fighter här...samt också mycket bråk mellan henne o pojkvännen.Konstigt,hon fick också körtelfeber.Vi fick dock ingen medicinering,läkaren här var emot det.Så vi fick ta oss igenom all depression och ångest...Det hon fick var lugnande till natten pga att hon hade svårt att sova,men det följer ju också med anorexian.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det måste kännas skönt att läsa och samtidigt ha kommit ut på rätt sida.
      Samtidigt ger det mig hopp om att T kan bli bättre. Det är skönt att höra att din dotter liknar henne, för ibland känns min dotter väldigt atypisk. Att vården inte riktigt vet hur de ska handskas med henne. Det inger hopp!
      Kram

      Radera
    2. Ja,det känns skönt.Meningen är att jag vill ge dig hopp,för jag har själv läst det mesta och trott att det måste vara något fel.Också mycket pga hur hon var som liten.Men,sanningen är att anorexia stämmer in på många psyk.diagnoser.Synd synd,att man inte blir bättre upplyst om detta:(
      Kram

      Radera