Tuff, mycket tuff vecka för min kämpe. Hon har varit seg och inte mått bra psykiskt efter helgens urladdning. Gick och gjorde prov i onsdags men annars bara varit hemma. Jag fick tag i André i tisdags och han blev ju förstås oroad över utvecklingen. Fick stesolid mot ångest. Den tyckte hon var skön men blev samtidigt seg. Vi har haft daglig kontakt med Honom sen dess och i fredags bestämde han att hon ska sluta med lamotrigin eftersom hon får nerverna utanför och som vi tycker det aggressiv. Han hade haft kontakt med en annan läkare och de misstänkte att hon även inte tål lamotrigonet. T blev helt knäckt av detta besked. Var så ledsen arg besviken att det gjorde ont i hjärtat. Nu vill hon inte åka till Lund mer eller testa någon mer medicin. Fortsättning följer....
Här skriver jag av mig eftersom att vårt liv är ganska tufft just nu. Vår dotter lider av psykisk ohälsa sedan drygt två år. Hon har anorexia, depression, dyslexi och är eventuellt bipolär. Att vara mamma till ett barn som mår psykiskt dåligt är tufft på många sätt, man ska finnas, stötta och vara stark eftersom ens barn betyder allt. Jag klarar det för det mesta, men inte alltid. jag är inte heller mer än människa. Läs gärna och lämna gärna en kommentar om du har lust!
söndag 12 oktober 2014
Min stackars unge
söndag 5 oktober 2014
Kaoslördag
Klockan var ca15 när vi efter en 2 timmars tur kom hem. Jag hade bestämt mig för att sätta mig i solen med ett glas rosé. Då ringer pojkvännen helt förstörd.
De hade börjat småbråka och så spårade det totalt. Hon ville bli släppt i Malmö. Han vägrade, hon försökte öppna bilen i 110, hon hade slagit på honom. Varit sjövild och nu var hon borta i Skurup. Inte nu igen!!! En ny period av galenskap verkar ha kommit in i våra liv efter en lugn sommar. Vad händer?!! Jag åker till Skurup och packar ner hennes ångesttabletter. Många tankar snurrar i mitt huvud! Min största skräck är tåget. Bara hon inte tar sig till tågrälsen!! Jag är lugn och samtidigt rationell. M stannar hemma ifall hon skulle komma hem av någon anledning. Han är mer skärrad än jag. Väl i skurup får jag kontakt med pojkvännen igen. Hon har lugnat ner sig och vill hem. Puh!!fredag 3 oktober 2014
T i skolan
Yes!! T gick till skolan idag:) jag är hemma och städar och njuter. Snälla vänd nu!!!'
torsdag 2 oktober 2014
Kämpar på
Sista 2 veckorna har hon i princip bara varit hemma från skolan. Hon vill inte vara ensam så jag har varit hemma och hållt henne sällskap. Hon har haft enorm huvudvärk, ont i bihålor och varit orkeslös. Samtidigt så har hon jätteproblem med att sova på nätterna. Jag försöker dra upp henne på morgonen. Får oftast upp henne vid halv 11. Fram till den här veckan har hon varit i fas med skolan. Fått a på ett prov, c på ett arbete mm. Så det är skönt. Hon sa igår att hon ska försöka gå i morgon. Vi var i Lund i tisdags. Ett jobbigt möte, då hon var lite vrång. Dock blev det lite prat om mat, vilket jag saknat. Mycket fokus på depression. Jag fick berätta att hon kräks minst 2 ggr i veckan. Då blev hon galen. Dock känns det bra för mig att få fram. Hon började säga att det var mitt och M fel då vi stressade henne. Jag vet att det beror på att hon gör det för rädsla att bli tjock. Det hann lag prata med läkaren om under tiden hon var och vägde sig.
Nu blir det ny antidepp medicin. Lamotrigin, som låter sjuuuk när man läser om biverkningarna. Men både jag och T litar på Andre.
Etiketter:
anorexia,
depression,
körtelfeber,
Lund,
skola,
Ångest,
ätstörningsklinik
söndag 21 september 2014
Länge sen sist
Bara för det varit länge sedan jag sist uppdaterade betyder det tyvärr inte att allt varit lugn och ro, snarare tvärtom. Ska jag ge mig på en resumé på som hänt mån tro?
I
Anledningen till att jag gör det är att jag var tvungen att cykla hemifrån efter att ha blivit utskälld av T. Vi hann att plugga till ett prov i 5 minuter innan jag fick mina fiskar varma och fått höra både det ena och det andra om vilken idiot jag är. Detta är vardagsmat egentligen men idag pallade jag inte mer.
Hon har gått i skolan i 6 veckor, har 60% närvaro.
Hon fick körtelfeber igen veckan innan skolan började, men vi har bara vetat det i 2 veckor. Hon har med andra ord varit och är jättesjuk. Denna sjukdom gör att det är svårt att avgöra hur hon egentligen mår i sin depression. Man blir deppig av körtelfeber. Det som tillkommit är hennes ilska och aggressivitet där hon tappat konceptet helt 3-4 gånger och slagit sönder böcker och tavlor här hemma. Fruktansvärda utbrott som även kostat en iPhone.
Hon bråkar konstant med pojkvännen.
Hon är elak mot mig
Hon klarar inga motgångar
Hon kräks en hel del. Jobbigt för henne att inte kunna träna.
Inga nya beslut om mediciner har fattats pga hon är så sjuk och det är svår att avgöra vad som sjukdomen orsakar och vad spm är depression
Det är jävligt synd om henne men hon är inte lätt att älska.
måndag 4 augusti 2014
Fortsatt deppighet
Helgen fortsatte darrigt. Hon är låg och trött men bestämde sig för att åka på fest till Sandhammaren i lördags. Jag förstod hon tänkte dricka och förklarade för henne hur olämpligt jag tyckte det var. Att jag var orolig. Hon lovade vara försiktig. Det var dålig täckning och det var nog en ovanligt rolig fest. Hon sov hos en komps. Dock meddelade hon sig inte som vi bestämt. Jag skulle ju åkt och hämta henne. Så det fick bli en utskällning dagen därpå.
Fortsatt strul med pojkvän som tycker hon är tråkig just nu när hon mår dåligt. Hon förstör hans semester. Hårda ord:(
Vi har varit och tagit nytt litiumprov idag. Ringer Andres vikarie i morgon och kollar hur det ligger samt avbokar tiderna vi fått med henne de närmsta två veckorna. T vill inte ha någon annan läkare och hon får bestämma det. Vi får ta det på telefon istället.
Hon har glömt tablettena ikväll. Inte bra
fredag 1 augusti 2014
Jobbig dag
Idag så har det varit en tuff dag för min lilla unge. Det började på morgonen med att läkaren ringde och sa att litiumet var upp i 1.0, alltså 0,2 högre än förra veckan. Det är inte bra, alldeles för högt så det finns förgiftningsrisk. Hon måste dricka mycket för att spä ut nivåerna. Det kan mam inte säga till henne. Tro inte att hon dricker mer för det. Då kan hon ju bli tjock. Hon har haft en dag då hon bara har legat i sängen. Det är nog tyvärr det enda rätta så medicinen går ur kroppen. Hon är just nu i kemisk obalans och superdeppig och låg. Pojkvännen ställer till med mer skada än nytta. Just nu är jag besviken på honom.
Fick henne och äta lite pasta men hörde att hon spydde nyss
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


