Klockan var ca15 när vi efter en 2 timmars tur kom hem. Jag hade bestämt mig för att sätta mig i solen med ett glas rosé. Då ringer pojkvännen helt förstörd.
De hade börjat småbråka och så spårade det totalt. Hon ville bli släppt i Malmö. Han vägrade, hon försökte öppna bilen i 110, hon hade slagit på honom. Varit sjövild och nu var hon borta i Skurup. Inte nu igen!!! En ny period av galenskap verkar ha kommit in i våra liv efter en lugn sommar. Vad händer?!! Jag åker till Skurup och packar ner hennes ångesttabletter. Många tankar snurrar i mitt huvud! Min största skräck är tåget. Bara hon inte tar sig till tågrälsen!! Jag är lugn och samtidigt rationell. M stannar hemma ifall hon skulle komma hem av någon anledning. Han är mer skärrad än jag. Väl i skurup får jag kontakt med pojkvännen igen. Hon har lugnat ner sig och vill hem. Puh!!Här skriver jag av mig eftersom att vårt liv är ganska tufft just nu. Vår dotter lider av psykisk ohälsa sedan drygt två år. Hon har anorexia, depression, dyslexi och är eventuellt bipolär. Att vara mamma till ett barn som mår psykiskt dåligt är tufft på många sätt, man ska finnas, stötta och vara stark eftersom ens barn betyder allt. Jag klarar det för det mesta, men inte alltid. jag är inte heller mer än människa. Läs gärna och lämna gärna en kommentar om du har lust!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar