Miljöombyte

Vi är i Stockholm T och jag. Vi hälsar på min syster och hennes lilla dotter. På förmiddagen skulle M och T till Malmö för att ta bort gipset men hon lyckades reta upp sig på honom innan de kom iväg så jag åkte i alla fall. Kanske att hon fick bestämma lite väl mycket där, men men. När vi kom hem vid halv 12 hade hon sovit som en stock i bilen och gick och la sig 2 1/2 timme till. Idag är en trött och supersur dag. Igår kväll var hon med 2 kompisar. De skulle sova över hos hennes bästa kompis men det är sånt hon inte fixar längre tyvärr. Hon tog 3 theralen innan hon åkte och försäkrade sig om att jag kunde hämta henne om det behövdes. Vid 1 hämtade jag henne. 

Några halvlugna dagar

Inga stora katastrofer har inträffat de senaste dagarna. Svängigt humör och ytterst lite mat som vanligt. Ingen mens så den har väl gett upp tyvärr. Vi får i princip bara i henne ett litet mål mat om dagen. Nattsömnen är katastrof. 

Har i alla fall fått igenom försäkringskassan för svårt sjuka barn. Skönt! M håller på att kolla upp T s försäkring, verkar som vi gjort bort oss ordentligt och i värsta fall gett bort 85000 :- när jag gick in och började jobba 3 veckor innan terminen var slut i våras. När jag följde med min klass till Prag och avslutade de två sista veckorna med dem för att vara snäll. Förhoppningsvis ska det kunna gå att lösa ändå. Så mycket pengar vi förlorat i inkomstbortfall hade det varit så skönt att få 85000:- Det måste gå!!

I morgon ska gipset bort och vi åker till Stockholm T och jag. Kul!!

Vår lilla tuffing

Idag åkte jag och T till Malmö för att byta gips igen eftersom det spruckit. På vägen om sa ho: skulle jag inte få ny medicin?! Då fick jag helt enkelt ta snacket om inläggningen med henne. Var rak och tydlig varför hon måste få medicin men att man måste utreda henne och ha henne under uppsikt. Hon köpte det, frågade om hon hade något val. Jag sa att det har du inte om du vill bli frisk. Hon sa att ingen fick tvinga i henne mat. Det var hennes villkor. Hon skulle försöka äta men lovade inget. Jag sa att vi går med på det villkoret. Gud så skönt detta var!! Så nervösa vi varit över hur hon skulle reagera och så grym hon var:) 

Vi har haft en bra kväll men hon kom och väckte mig för hon hade vrålhuvudvärk och mådde illa. Nu ligger jag och mår illa. Klockan är 3 på natten och det känns som om jag ska kräkas. Hoppas hon sover nu i alla fall. Nu vill man bara in till Malmö på behandlingen så vi kommer igång. 

Möte igen

Igår var M och jag på möte på Bup igen. Det var Olof, lina och Lena. Det var vi som kände att vi ville prata lite mer innan vi fattar ett beslut om inläggning.

Olof pratade om en jämförelse. Vad hade vi gjort om hon hade haft cancer. Bara låtit henne vara och hoppas att hon skulle bli frisk av sig själv?! Knappast inte, men vi är så himla oroliga för att hon ska bryta ihop helt och hållet när hon får höra om inläggningen. Hon vill ju bara vara som alla andra. Stackars lilla gumman :(

Olof är bra och konstruktiv men tanterna är så ocharmiga. Man märker att de är i försvarsställning mot oss. De borde de vara!! De har inte gjort ett bra jobb, så är det bara. De har bara låtit tid gå och struntat i oss. 

Vi har nu bestämt oss för inläggning, nu ska vi bara prata med T, det kommer bli tufft:(

Ångest och ätstörning

Igår var jag ute med mina fd arbetskompisar på after work. Trevligt!!

M och T var ute och åt i Ystad. Väl hemma har hon förstås ångest och liksom har väntat tills jag kommer hem. Fick bli theralen och jag tror inte hon somnade förrän 4. 

Nytt gips och glad dotter

Idag var vi uppe med tuppen. Vi har varit i Malmö på handkirurgen. Nytt gips och hon slapp operation. I alla fall något. Hon struntade i skolan och vi bestämde att vi skulle jobba hemma istället med uppgifterna. Dock var jag så trött att jag var tvungen att sova först em lång stund och nu sover hon. Jag har fått en ny tid med läkaren. Vi känner att vi har fler frågor att ställa honom. Jag hade tid hos kuratorn också samma tid så nu försöker jag få tag i henne. Hoppas hon ringer upp snart. 

T har haft några riktigt bra dagar och då kommer tvivlet tillbaka. Har de rätt? Är det här verkligen så allvarligt? Kan det inte gå över av sig själv? 

Vi måste ha hjälp med hur vi ska prata med henne. Hon kommer bli helt knäckt. Varför ska jag ha allt är en fråga som alltid kommer. Den har hon all rätt i världen att ställa men jag har inget svar. Det enda jag kan göra är att gråta och tycka livet är så orättvist mot min lilla vackra flicka. Räcker inte det med ätstörningsdiagnos, dyslexi och drpressionsdiagnos? Måste vi lägga till adhd och bipolär också? 

Jag vill bara ge henne en gnutta hopp och framtidstro. Känna att hon kan påverka sitt liv och att hon kan leva det fullt ut utan begränsningar. Hur ska jag kunna göra det när jag själv börjat tvivla. Jag måste gaska upp mig igen och visa styrka. Det behöver min familj. Jag är motorn som får allt att snurra. De behöver mig. 

Några dagars bloggpaus

Helg med varierat humör och innehåll, men det börjar bli vardag för oss. 

Vi fick tag på läkaren igår måndag och m och jag var på ett möte med honom igår. Psykologen var också med. Vi redde ut lite missförstånd och läkaren hade verkligen ansträngt sig för att sätta sig in i T:s journaler. Tom varit och pratat med läkaren på bupakuten i Malmö. Han tyckte att allt blivit jobbigt men menade på att allt har han gjort för att skydda T. Det får vi köpa samtidigt som han sa att T hade rätt när hon skrek till honom att du känner inte mig. 

De är oroliga för T, anser att sammantaget har hon för många jobbiga symptom. Ätstörning, dep, aggressivitet, humörsvängningar, ångest, irritabilitet, sömnproblem. Allt detta med väldig kraft. Att hon inte samarbetar gör att de inte kan ställa en diagnos på henne. Att allt detta har lett till att hennes funktion försämrats vad gäller skola, familj och sociala relationer. De vill helt enkelt lägga in henne och få till en diagnos och hitta rätt medicin. Huvudspåret är tyvärr något som vi fruktat, bipolär. Inget som kan gå över som en depression, en jävla helvetes sjukdom som är ett fett handikap. Hur ska detta gå?!

Detta skrev läkaren på tavlan under mötet