Utan ny plan

Jag är så ledsen, så ledsen. Ska försöka sätta ord på vad som hänt. Vi var i Lund idag. T följde med trots allt, inte motvilligt direkt. Väl där fick Andrè ett samtal och vi fick sitta och kallprata med Monica i en halvtimme. Väl tillbaka berättade han om sin nya plan, läs medicin. T slöt sig allt mer och svarade inte på tilltal. Hon vill inte ha ny medicin, vill inte ha terapi. Tycker inte jag ska till Lund själv för att prata med behandlarna Någonstans där under mötet känns det som om de bara ger upp oss. Nytt möte om 3 veckor. T tänker inte gå. Jag orkar inte mer. Jag vill inte längre. På vägen hem kunde jag inte låta bli att gråta men det fick jag äta upp en liten stund senare. Då skriker hon elaka saker till mig och vräker ur sig att jag ger henne skuldkänslor. Jag försöker förklara att jag bara är orolig för henne och inte tycker om att vi inte har någon plan. Hon fortsätter att vräka ur sig elaka saker och ber mig bara hålla käften.

Där är vi nu. Jag har gråtit oavbrutet sen dess, men va fan hjälper det