Utan ny plan

Jag är så ledsen, så ledsen. Ska försöka sätta ord på vad som hänt. Vi var i Lund idag. T följde med trots allt, inte motvilligt direkt. Väl där fick Andrè ett samtal och vi fick sitta och kallprata med Monica i en halvtimme. Väl tillbaka berättade han om sin nya plan, läs medicin. T slöt sig allt mer och svarade inte på tilltal. Hon vill inte ha ny medicin, vill inte ha terapi. Tycker inte jag ska till Lund själv för att prata med behandlarna Någonstans där under mötet känns det som om de bara ger upp oss. Nytt möte om 3 veckor. T tänker inte gå. Jag orkar inte mer. Jag vill inte längre. På vägen hem kunde jag inte låta bli att gråta men det fick jag äta upp en liten stund senare. Då skriker hon elaka saker till mig och vräker ur sig att jag ger henne skuldkänslor. Jag försöker förklara att jag bara är orolig för henne och inte tycker om att vi inte har någon plan. Hon fortsätter att vräka ur sig elaka saker och ber mig bara hålla käften.

Där är vi nu. Jag har gråtit oavbrutet sen dess, men va fan hjälper det

Min stackars unge

Tuff, mycket tuff vecka för min kämpe. Hon har varit seg och inte mått bra psykiskt efter helgens urladdning. Gick och gjorde prov i onsdags men annars bara varit hemma. Jag fick tag i André i tisdags och han blev ju förstås oroad över utvecklingen. Fick stesolid mot ångest. Den tyckte hon var skön men blev samtidigt seg. Vi har haft daglig kontakt med Honom sen dess och i fredags bestämde han att hon ska sluta med lamotrigin eftersom hon får nerverna utanför och som vi tycker det aggressiv. Han hade haft kontakt med en annan läkare och de misstänkte att hon även inte tål lamotrigonet. T blev helt knäckt av detta besked. Var så ledsen arg besviken att det gjorde ont i hjärtat. Nu vill hon inte åka till Lund mer eller testa någon mer medicin. Fortsättning följer....

Kaoslördag

Igår började så bra. De kom upp vid halv 11 och bestämde sig för att åka till Malmö och gå på museum. Underbart tyckte vi och såg fram emot en dag bara vi 2. Vi tog cyklarna och körde in till Ystad och söp in atmosfären. En helt fantastisk tur, vilket väder!!!

Klockan var ca15 när vi efter en 2 timmars tur kom hem. Jag hade bestämt mig för att sätta mig i solen med ett glas rosé. Då ringer pojkvännen helt förstörd. 

De hade börjat småbråka och så spårade det totalt. Hon ville bli släppt i Malmö. Han vägrade, hon försökte öppna bilen i 110, hon hade slagit på honom. Varit sjövild och nu var hon borta i Skurup. Inte nu igen!!! En ny period av galenskap verkar ha kommit in i våra liv efter en lugn sommar. Vad händer?!! Jag åker till Skurup och packar ner hennes ångesttabletter. Många tankar snurrar i mitt huvud! Min största skräck är tåget. Bara hon inte tar sig till tågrälsen!! Jag är lugn och samtidigt rationell. M stannar hemma ifall hon skulle komma hem av någon anledning. Han är mer skärrad än jag. Väl i skurup får jag kontakt med pojkvännen igen. Hon har lugnat ner sig och vill hem. Puh!!

T i skolan

Yes!! T gick till skolan idag:) jag är hemma och städar och njuter. Snälla vänd nu!!!'

Kämpar på

Sista 2 veckorna har hon i princip bara varit hemma från skolan. Hon vill inte vara ensam så jag har varit hemma och hållt henne sällskap. Hon har haft enorm huvudvärk, ont i bihålor och varit orkeslös. Samtidigt så har hon jätteproblem med att sova på nätterna. Jag försöker dra upp henne på morgonen. Får oftast upp henne vid halv 11. Fram till den här veckan har hon varit i fas med skolan. Fått a på ett prov, c på ett arbete mm. Så det är skönt. Hon sa igår att hon ska försöka gå i morgon. Vi var i Lund i tisdags. Ett jobbigt möte, då hon var lite vrång. Dock blev det lite prat om mat, vilket jag saknat. Mycket fokus på depression. Jag fick berätta att hon kräks minst 2 ggr i veckan. Då blev hon galen. Dock känns det bra för mig att få fram. Hon började säga att det var mitt och M fel då vi stressade henne. Jag vet att det beror på att hon gör det för rädsla att bli tjock. Det hann lag prata med läkaren om under tiden hon var och vägde sig.

Nu blir det ny antidepp medicin. Lamotrigin, som låter sjuuuk när man läser om biverkningarna. Men både jag och T litar på Andre.