Idag jobbade hon på förmiddagen och sen åkte vi till Lund för att träffa läkare och Monika. T tyckte vi kunde snabba på men när mötet väl startade så pratade hon och var hur go som helst. Hon kunde berätta hur hon mådde och gjorde även Madras som är ett självdkattningsformulär hur deprimerad man är. Både hon och jag gjorde det och fick i princip samma resultat. Det resultatet var mycket bättre än för 2 månader sedan. Underbart! Vi pratade mycket kring hennes mående men inte något speciellt kring maten. Det är knappt jag förstår vad som händer. Litium är på 0,8 så nu började hon även ta antidepressiva tabletter. Det är dock nervöst värre. Som tur är så ska läkaren och jag ha kontakt flera ggr i veckan så hon inte flippar som i vintras. Denna tablett sitter inte kvar lika länge i kroppen om det går åt skogen. Åh, vad de är proffsiga i Lund!!!
Positiva saker:
Hon sommarjobbar 4 timmar
Hon är gladare
Hon orkar gå upp
Hon somnar bättre
Hon får inte gråtattacker längre
Hon kräks inte så mycket
Hon äter lite frukost
Hon går att prata med, hon kan berätta vad hon tänker och känner
Hon behöver inte följa med mig hela tiden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar