Aldrig mer ssripreparat

En vecka har gått sedan höjningen av ssri till 10 mg. Tyvärr hade hon blivit sämre igen. Superdupertrött, gäspar och sover. Enorm huvudvärk och mycket negativa känslor. Deppig. Det som för 2 veckor sedan var 12 poäng på madras, var nu 19 poäng. Nästan en fördubbling av hur hon mår. Inte alls bra. Därför fick hon omedelbart sluta med dessa tabletter och ska bara fortsätta med litiumet ett par veckor. Han trodde de negativa effekterna skulle sluta om ett par tre dagar. Hon var arg på mig och skällde. Sa att jag frös ut henne när hon inte åt i Stocholm. Anklagade mig för att aldrig be om förlåt. Ja, samma gamla visa var tillbaka igen helt enkelt. Våra två första dagar var jättebra i Stockholm men sen började hon strula med maten. Då blir jag direkt låg och konstig. Jag kan bara inte rå för det. Hon klarar inte det, när jag blir sån för då tycker hon jag är arg.

Så där sitter man med en läkare som man respekterar och liknar en idiot. Hoppas att han kan sålla och inte tro att hennes uppfattning alltid är 100%. Nu ska han ha semester i 2 veckor och vi ska träffa en annan läkare. Han tyckte det var superviktigt med tanke på hennes nuvarande mående. 

Frågan är nu varför hon inte tål ssri? Är vi tillbaka på bipolärspåret? Kan vara så. Men först måste vi få upp henne så att hennes liv fungerar innan vi går vidare och utreder säger han. 

Nytt möte Lund

Idag har vi varit i Lund och träffat läkaren. Förstoppningen var mycket bättre, skönt! Vikt 45,2. Han pratade mycket med henne om att det var alldeles för lite till hennes längd och att hon har tur att inte mensen har slutat. Att de flesta som tom väger en hel del mer brukar sluta få mens. Hon tog det bra.

Nu ökar vi den antidepressiva till 10 mg. Han märkte att hon var tröttare och mer avtrubbad, men menar att den inte kickat in ännu. Vi litar på det.

8 dagar på antidepressiv och ny uvi

Vi har åkt på en sommarförkylning och med värmerekord så är det tröttsamt just nu. Under helgen vidtog hennes obehagskänslor när hon kissade så i måndags var vi hos läkaren igen. Ny antibiotika. Dock är jag lite orolig att det är den antidepressiva som gör att hon känner så.

I tisdags nytt blodprov och träffa läkaren i morgon. Hon var hemma från sommarjobbet i måndags och tisdags men gick idag. Nu bara 2 dagar kvar med jobb. Hon fixade det i alla fall :)

3 dagar med antidepressiv

Idag har hon jobbat 9 timmar med att sälja jordgubbar. Imponerande!! Vädret fortsätter att vara underbart. Nu är hon med pojkvännen på Sjöbo marknad. Jag är helt ensam hemma och ligger utför och lyssnar på musik. Härligt!!!

Andre skulle ringa vid 4 men han ringde inte förrän vid 7. Vilka tider han har. Han ville veta om vi märkt något på T med den nya medicinen, men det tycker vi inte. Det är det bästa resultatet. Förra gången utan litium i kroppen reagerade hon på en tablett. Blir hon för uppåt är det inte heller bra, då tyder det på bipoläritet trots allt. Han sa också att han tyckte T var så fin och varför hon förändrats så. Jag berömde dem och sa att de har stor del i det plus att Ystad är inkompetenta och inte visar någon riktig omtanke. T är känslig för sånt.  Hon säger själv att hon inte känt förtroende för dom. Vi pratade vidare om att snart är det dags att utmana anorexian, att det är nästa steg.

Fantastiskt möte i Lund

Idag jobbade hon på förmiddagen och sen åkte vi till Lund för att träffa läkare och Monika. T tyckte vi kunde snabba på men när mötet väl startade så pratade hon och var hur go som helst. Hon kunde berätta hur hon mådde och gjorde även Madras som är ett självdkattningsformulär hur deprimerad man är. Både hon och jag gjorde det och fick i princip samma resultat. Det resultatet var mycket bättre än för 2 månader sedan. Underbart! Vi pratade mycket kring hennes mående men inte något speciellt kring maten. Det är knappt jag förstår vad som händer. Litium är på 0,8 så nu började hon även ta antidepressiva tabletter. Det är dock nervöst värre. Som tur är så ska läkaren och jag ha kontakt flera ggr i veckan så hon inte flippar som i vintras. Denna tablett sitter inte kvar lika länge i kroppen om det går åt skogen. Åh, vad de är proffsiga i Lund!!!

Positiva saker:

Hon sommarjobbar 4 timmar

Hon är gladare

Hon orkar gå upp

Hon somnar bättre

Hon får inte gråtattacker längre

Hon kräks inte så mycket

Hon äter lite frukost

Hon går att prata med, hon kan berätta vad hon tänker och känner

Hon behöver inte följa med mig hela tiden 

Då vet man att man lever igen

Behöver jag säga mer?!

Läkarinkompetens och uvi

Novakliniken i Ystad levererar verkligen inte!! De har strulat och gjort så många fel att jag inte ens orkar skriva om det. Etter att odling gjort så har hon för i helvete bakterier i urinen. Tänk om en odling gjorts i mars när vi sökte förra gången. Nu ökar vi litiumet igen, jobbar på att bli av med förstoppningen som sitter som en propp och äter penicillin.

 Bra besök i Lund igår! Hon är så mycket mer avslappnad. Skönt! 

Har jobbat resten av veckan och helgen bjuder på dubbla fester för henne. Har varit en vecka med fantastiskt väder :)

Sommarjobb och ultraljud

Sitter på sjukhuset medan T gör ultraljud på sin urinblåsa. Vi måste få reda på om den tömmer ordentligt eftersom hon har sådana problem med kissandet. Det blev så illa att hon just nu tar mindre dos av litium. Den borde höjas men detta ska kollas först. Konstig biverkning av mediciner som hon har.

Idag jag hon gått upp klockan 7 för att sommarjobba i 4 timmar. Duktig tjej!

Hon var rätt nöjd när hon kom hem därifrån. 

Annars är det kanonsommar just nu, så jag och mannen fixar i trädgården och blandar det med att cykla till havet för att ta ett dopp. Underbart!!!

Lite hopp igen

Igår var vi i Lund igen och träffade läkare och Monika. T var inte alls sugen och ville ha det snabbt överstökat. Vi kände att vi hade mycket att prata om med läkaren. Hon tinade allt mer och det slutade med att vi var där i över en timme och hon var tom glad och skrattade. Visade vilken skarp humor hon har vid ett par tillfällen. Gud vad jag är imponerade över Lundteamet!!!!! Kunde prata om våg och prata om mensen osv. Detta var tidernas framsteg.

Nu har vi fått tid till röntgen av urinblåsan samt gyn för att utesluta fysiska defekter. Skönt! Hon ligger kvar på liten dos litium tills det är klart. I kväll provar hon nytt sömnmedel popavan. Läkaren poängterade hur viktig sömnen var. Jag är lite orolig att hon ska bli som av theralen med sjukt lågt blodtryck. Håller tummarna!