Här skriver jag av mig eftersom att vårt liv är ganska tufft just nu. Vår dotter lider av psykisk ohälsa sedan drygt två år. Hon har anorexia, depression, dyslexi och är eventuellt bipolär. Att vara mamma till ett barn som mår psykiskt dåligt är tufft på många sätt, man ska finnas, stötta och vara stark eftersom ens barn betyder allt. Jag klarar det för det mesta, men inte alltid. jag är inte heller mer än människa. Läs gärna och lämna gärna en kommentar om du har lust!
onsdag 2 april 2014
Utskrivna
Efter 2 veckor på utredning/behandlingsavdelningen i Malmö så åkte vi hem idag med en fadd känsla i munnen. Vi åkte tillbaka till avdelningen i morse. Jag var hos kurator och T hos bildterapitanten. Sen kom Elise in och sa att testet med läkaren och psykologen var inställd och vi skulle ha möte istället. Jag började ana vad det skulle vara för möte. Fattade att de inte ville ha oss kvar. Vi fördrev i alla fall tiden genom att se på film, pussla osv. Vid tretiden kom de och de började ställa frågor till oss. T sa att hon inte tänkt stanna om hon inte ville sammarbeta. Då kom dråpslaget som jag hade förstått skulle komma. De ansåg att hon var för ätstörd och i för dåligt skick för att testas. Att man måste ta tag i det problemet innan man kunde gå vidare med det andra. De vill ta kontakt igen med ätstörningsteamet i Lund för ett stormöte och en second opinion som det så fint kallas. Fattar ni att vi återigen kastas mellan olika instanser. Alla är överrens om att vår dotter är svårt sjuk men ingen vill ta ansvar. Snyggt läge😞
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar