Dessa biverkningar

Jobbig helg för T med biverkningar av litiumet. Hon vaknade upp natten till söndagen med oro i kroppen och var kissnödig hela tiden. Kunde inte slappna av. Klockan 5 tog hon ett bad. Satt på toan, sa att den var hennes liv. Klockan 8

Somnade hon om på soffan. Ville bara vara hemma på söndagen, inte ens träffa pojkvännen. Jag kände mig orolig för för hög litiumhalt. Förgiftning är inget bra. Drog ner självsvådligt till en tablett morgon och kväll. Får se vad läkaren säger om det i morgon. Hon är inte lika kissnödig längre. Jag beställde i alla fall tid på vårdcentralen idag. Nu är remisser på väg till gyn och urolog. Jag har även fixat tid till handkirurgen med hennes onda hand. Den har blivit sämre igen. 

Alla biverkningar

Tyvärr flippar litiumet loss med henne ordentligt just nu. Hon är stenhård i magen, fått lite dålig hud, seg i musklerna, svullen, ont i magen men det värsta är atthon har sånt problem med att hon är kissnödig hela tiden. Vaknar upp på nätterna och har obehagskänsla. När hon kissar känns det som om inte hon kissar klart. Detta håller på att bli ett stort problem tyvärr. Själv säger hon att hon vill sluta med tabletterna. Att det inte är värt det. Vi ser dock positiva effekter på hennes humör. Svårt svårt

1 1/2 vecka på litium

Nu har det gått över 1 vecka med litiumet. Efter 1 vecka fick hon öka dosen med en tablett. Hon låg på 0,5 och man vill att hon ska vara över 0,7. När man har ätit den nya dosen i 3 dagar ska man ta ett nytt blodprov så det gjorde vi igår. Läkaren har semester så Monica, vår behandlare ringer nog lite senare idag. Idag har vi varit på sjukhuset igen och gjort ett njurfunktionstest. Det innebar att vår stickrädda dotter fick kontrastvätska in i en droppnål. Vänta i 3 timmar och sedan nytt blodprov. Stackars Henne :(

De senaste 2 dagarna har hon varit extremt upprymd och pratig. Varit uppe vid 9 på morgnarna och inte kunnat somna på kvällarna. Vet inte riktigt vad som pågår i henne. Hon pratade tom om adhd och bipoläritet med oss igår kväll. Att hon känner att det är något som är fel med henne. Att hon blir mer av alla känslor än andra. Hon sa tom att hon kanske skulle gått med på att bli utredd. Lilla söta T, vad du tänker hela tiden <3

Hon klarade hela midsommarhelgen i Småland utan sammanbrott. Så något har hänt. Hon är piggare, gladare. Äter bättre och mindre ångestbenägen. Skönt att det händer något. 

3 dagar på litium

Peppar peppar men det verkar ännu så länge inte flippa. Hon kissar mer ön vanligt, känner sig lite svullen. Annars okej. Fortfarande väldigt trött och seg men det är nog allergin

Dag 1 med ny medicin

Idag skriver vi första bladet på ett nytt kapitel förhoppningsvis. Vi var i Lund hos vår empatiska och lite förvirrade psykiatriker. Det blev en timmes prat om litiumet och hur det ska skötas första veckorna. Det är flera besök på provtagningen i Ystad, måste intas exakt på rätt timme. Prat om förgiftning osv. Målet är att om en månad ska hon även börja på ett ssri preparat och då förhoppningsvis tåla det. Det är nervöst, mycket nervöst om jag ska vara ärlig, men allt måste bli bra. Så är det bara!!

Biverkningar är att man blir väldigt törstig och samlar på sig vätska. Kissar mycket. Darrningar, kan få accne. Följer hon sin vanliga trend får hon säkert alla biverkningar:( inte helt stabilt att hon kräks heller.

Hon har en trött period, är svår att väcka. Flyttar dygnet lite. Dock lite gladare igen. Just nu matnojor, känner sig tjock. Hon gick med på vägning igår i Lund. Kors i taket!

Hon tränar med mannen varje dag, men det är okej så länge hon inte minskar i vikt. Hellre det än att hon kräks. 

Helt ok möte igår, men hon gick på mig väldigt mycket. Aggressiv. Fick det och låta som att vi inte skulle klara av att hantera hennes medicin. Fattar inte varför hon gör så. 

Att aldrig kunna slappna av

Student för en av mina bästa vänners dotter idag. T följde med och var med i 1 1/2 timme sen hämtade pojkvännen henne. Någon timme senare ringer hon och mår dåligt = ångest. Vill att vi ska komma hem. Visst, det gör vi så klart utan diskussion. Tråkigt förstås eftersom det var en trevlig fest. Det man känner när det blir så här är oro. Hur ska hon klara sig utan oss? Ska vi aldrig kunna slappna av? Det virvlar tankar i mitt huvud. Måste det vara så svårt ??

På gång med nya mediciner

Jag och T var i Lund igår igen och träffade läkaren och skötaren. T har haft några jobbiga dagar då hon inte mått bra. Sa kvällen innan vi åkte att hon inte klarat av att gå i skolan när hon mår som hon gör. Vi pratade också om att hon tyckte det var jobbigt att äta eftersom hon inte kände sig mätt. Att hon var rädd för att kränga. Stackars liten!!

Hon gick upp kvart över 8 och följde med till Lund. Där var hon mest tyst men inte otrevlig. Tinade upp i slutet av mötet och sa tom hejdå på ett glatt sätt. 

Det är nu bestämt att hon ska ta litium och sedan fortsätta med en ny antidepp. Hon har gett sitt medgivande. Skönt!! Nu blir det en vecka av provtagningar innan vi börjar nästa onsdag. Idag klarade hon av första provtagningarna med hjälp av lite emlaplåster. Hon är extremt svårstucken men det gick bra. Skönt!!!