Julskyltning

Jag hade taxijour igår kväll. Hade kontakt med dottern ett par ggr under kvällen. Hon verkade ha kul. Jag kände mig relativt lugn. Vid kvart över 12 skriver pojkvännen att han hämtar henne på festen så jag kan gå och sova. Jag ilsknar till tänker att nu ska han kontrollera henne och svarar att jag inte är så trygg med den lösningen med tanke på att han tidigare under dagen släppt av henne mitt på landsvägen när de blev osams. Han skrev något surt tillbaka. Jag försäkrade mig med T att allt var okej. Hon sa att egentligen inte men hon ville inte bråka mer idag med honom. Jag låg och kunde förstås inte somna förrän de kom hem. 

Gick ut i morse och tog en lång promenad längst med havet. Härligt och rogivande. Sedan bestämde vi oss för att åka till Malmö för att gå på julskyltning. T var ju dagen efter hungrig så hon ville ha kebab. Bra tyckte vi eftersom att gå på vanlig restaurang är bortkastade pengar med T. Har hänt många gånger att personal undrat vad det är för fel på maten spm hon bara petat i.

Hon petade i kebaben och blev förstås illamående efter 10 tuggor. Höll sig från att gå och kräkas. Mannen och jag åt upp våra portioner utan att påverkas av hennes illamående. Lång promenad i Malmö och riktigt mysigt att se allt julpynt. 

Nu har vi haft soffhäng, sett på Bridget Jones dagbok. T säger att hon börjar känna sig riktigt förkyld och hängig. Får se om det blir skola i morgon. Hoppas!

Att bli offentlig bloggare

Jag har skrivit på denna blogg i ett år. Tanken har aldrig varit att låta andra läsa om vad vi går/gått igenom. Jag har endast skrivit för min skull, för att dokumentera helt enkelt. 

För någon vecka sedan började jag läsa mina gamla inlägg och kände under tiden jag gjorde det att det finns kanske någon annan som kan finna tröst eller kraft i att läsa om vår resa. För även om vi har haft det enormt jobbigt vet jag att vi inte är ensamma om att gå igenom det vi går igenom. Jag är just nu i den fasen att jag vill komma i kontakt med andra som känner igen sig i vår vardag. Visst jag pratar med vänner och så, men ingen kan ändå riktigt förstå på djupet hur vi har det. De typ säger att de inte förstår hur vi orkar. Det vill inte jag höra utan jag vill ha handfasta råd och ord som gör att jag orkar vara stark en liten stund till. 

Kvällsoro

Jag sitter i soffan med mixade känslor. Det är lördag och T ska på fest. Det är kul och jag gläds. Fest och party har inte varit vår dotters melodi sista året. Hon har inte orkat gå på fest och vid några tillfällen har spriten däckat henne helt och hållet. Som tur är har vänner ringt och jag har kunnat åka och hämta henne. Dagen efteråt säger hon att det bara slagit till och hon inte känt några tecken på att det började bli för mycket innan det var för sent. Det är skönt att veta att hon vill att vi ska komma och hämta henne. 

Idag har hon och pojkvännen bråkat och nu är de inte ett par på FB längre. Hoppas att det är slut på riktigt nu. Hon behöver koncentrera sig på sig själv och inte bråka med en grälsjuk pojkvän.

Nu ska jag se på så mycket bättre :)

Den jävla vågen

Denna jävla våg styr hur vår dotter mår och vi kan inte stoppa det. I början av hennes sjukdom slängde vi ut vågen, men den dagen flippade hon totalt. Hon sprang omkring i huset och ylade: min våg, min våg! Hon var som en knarkare som vill ha knark. Hon slog sig själv och var alldeles galen. Vi fegade ur och sedan den dagen står den jävla vågen på vårt badrumsgolv och påminner oss  om hur dåliga och veka föräldrar vi är. Hur vi förlorade och hur stor roll den har i vårt liv

Min dotter älskar att baka

Precis som många andra med anorexia älskar vår dotter sötsaker och att baka. Det gör hon och när hon smakar måste hon kräkas eller kompensera genom att inte äta mer resten av dagen. Det är med grymt blandade känslor jag just nu sitter och ser henne sätta igång med att baka chokladbollar. Försökte få henne att låta bli men då blev hon vrålarg. Här kommer lite bilder på hennes kreationer 

Döda lite myter om anorexia

Här kan ni se Cynthia Bulik döda 9 myter om anorexia. Titta!!

http://www.nimh.nih.gov/news/science-news/2014/9-eating-disorders-myths-busted.shtml

Pojkvänskaos

Vi har varit hemma i 3 dagar med influensa. Jag modell värre, T lite lindrigare. Vi har pusslat, sett film och segat. T och hennes pojkvän sedan 1 år har bråkat sista månaderna så jag håller på att bli tokig. Kaos hela tiden. T behöver inte dras igång av honom hela tiden. Han börjar mer och mer i mina ögon uppträda som en psykopat. Han verkar vilja ha henne sjuk och svag. Han drar igång henne vid fel tillfällen och skapar just nu så mycket oro i hennes liv. Hon har tagit en paus ifrån honom i 2 veckor, då de inte ska träffas. Nu vet jag inte vad som hände men värsta sammanbrottet har skett där hon slängt mobilen i golvet 2 ggr och står och slår sönder garderobsdörrarna. Jag har inte kläm på vad som dragit igång henne ännu, just nu ligger hon och gråter. Jag funderar på att gå in till henne igen. Har blivit utslängd en gång. 

Jag skulle vilja slänga ut honom och förbjuda honom från att komma hit mer. Fy fan vad jag är trött på honom