Somnade hon om på soffan. Ville bara vara hemma på söndagen, inte ens träffa pojkvännen. Jag kände mig orolig för för hög litiumhalt. Förgiftning är inget bra. Drog ner självsvådligt till en tablett morgon och kväll. Får se vad läkaren säger om det i morgon. Hon är inte lika kissnödig längre. Jag beställde i alla fall tid på vårdcentralen idag. Nu är remisser på väg till gyn och urolog. Jag har även fixat tid till handkirurgen med hennes onda hand. Den har blivit sämre igen.
Här skriver jag av mig eftersom att vårt liv är ganska tufft just nu. Vår dotter lider av psykisk ohälsa sedan drygt två år. Hon har anorexia, depression, dyslexi och är eventuellt bipolär. Att vara mamma till ett barn som mår psykiskt dåligt är tufft på många sätt, man ska finnas, stötta och vara stark eftersom ens barn betyder allt. Jag klarar det för det mesta, men inte alltid. jag är inte heller mer än människa. Läs gärna och lämna gärna en kommentar om du har lust!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar